Barnens hus

Någonstans inom oss bor ett litet barn med stora blanka ögon.
Inom dej och inom mej. Hur vuxna vi än verkar vara när vi diskuterar kardanaxlar och bolåneräntor så finns barnet där i nån liten vrå av själen.
- Lämna mej inte ensam, gnäller barnet.
- Ta hand om mej, jag är liten och rädd, säger det.

En del människor tror att de måste dräpa sitt inre barn. De bankar och slår på det. Skrämmer det och skriker åt det att hålla tyst. De tror att de ska känna sej lugna och trygga bara barnet blir tyst men ångesten växer i tystnaden. Den kryper runt i kroppen och bränner i själen medan det lilla barnet gömmer sej i mörkret och kvider av skräck och smärta.