31/12 2011

Jag vaknar och det är nyårsaftons morgon.I dag blir det fullt hus. Alla barnen kommer hem, några har med sig sina flickvänner eller pojkvänner och så kommer lilla barnbarnet också. Funderar ett varv kring matplanering och hur det var vi hade tänkt med sovplatser. Nog för att det är gott om plats men tio personer kräver ändå att man släpar upp en och annan extrasäng ur källaren.

Jag borde väl egentligen stiga upp och börja på men sängvärmen är så skön. kryper nära intill mannen som sover vid min sida. Kanske borde väcka honom men han sover så gott så jag väntar med det också. Tankarna vandrar. Nu har vi fått bo tillsammans i ett år. Eller om man ska vara noga 357 dagar. Makar mej ännu närmare, flyttar upp huvudet på hans axel och lägger handen mot hans kind. Det är klart att det har varit lite krångligt ibland. Det är inte alldeles enkelt att slå ihop två familjer med barn i olika åldrar och med olika vanor ändå kan jag inte minnas en enda dag då det inte har varit roligt. Tänker på hur bra allt har flutit på med fixandet i huset och trädgården. Hur trivsamt och lugnt det känns fast det finns att göra hela tiden. Det är väl som han brukar säga:
- Hjälps man åt så går det lätt.

Tankarna flyter vidare till barnen som troligen håller på packa in sig i bilar, tåg och bussar just nu. Vädret verkar bra så det ska nog gå fint med resorna. Nog är det ju lite trist att alla utom de två yngsta ska bo så långt borta men de trivs och verkar ha hittat rätt med sina jobb och utbildningar och det är ju huvudsaken.

Lurar lite på boken som jag trodde skulle vara klar redan för två år sedan. Den töjer sej och hittar sina egna stickspår hela tiden. Just nu tror jag att den kommer att bli tre böcker. Den första delen börjar kännas ganska klar. Jag undrar om jag ska skicka den till några förlag innan jag gör något mer. Det skulle vara kul att höra vad de säger. Om ingen vill ha den så kan jag fortsätta ändå och vill någon ha den så kan jag kanske jobba lite mindre och göra klart de andra två delarna på bara något år. Det är väl samma sak där som med reparationerna på huset. En sak i taget och ingen brådska.