Som en hel karl

Den intergalaktiske vishetsläraren har slagit till igen. Eller egentligen slog han till för flera år sedan när jag senast körde dagisrally på eftermiddagarna. Då såg det ut så här:
Jag skyndade mej allt som gick att göra klart på jobbet sen halvsprang jag mot bilen medan jag försökte tänka ut vad vi skulle ha till middag. Sedan hämta på dagis. Skynda sej att få på ungarna alla vantar och grejor för att hinna till ica innan de blev alltför hungriga och trötta. Snabba sig in och handla. Ta sej förbi godishyllan så smidigt som möjligt.Och sen skynda sej hem. Kommer sen hem stressad och sur och sätter igång med middagen.

När barnens pappa hämtade på dagis kom han oftast hem och var glad efter samma resa. I och för sej nån timme senare men ändå. Ett mysterium värt att studera. Hans dagisrally gick till så här:
Göra klart på jobbet. Åka till dagis. Ställa sej i hallen och prata med personalen eller nån annan förälder tills ungarna hade klätt på sej och stod i dörren och sa:
- Kom nu pappa så går vi.
Åka till ICA stå och prata med en bekant vid ingången i en kvart.Handla prata med folk. Stanna på parkeringen och prata ett tag till. Ända tills ungarna sätter sej i bilen och skriker:
-Kom nu pappa så far vi.

Sen jag kom på det här har jag försökt köra vardagsrallyt som en hel karl. Det är svårt och kräver en del övning men det går om man andas djupt och tar det lungt. I stället för att stressa som en gnu kan man titta på dem man möter och byta några ord. Det blir faktiskt väldigt mycket trevligare så.

Det kan ju ligga nåt i den gamla klyschan att det är vägen som är mödan värd.