Jag satt kvar på hästen medan kvinnorna skyndade sej mot sin egen del av lägret.Medan jag satt där insåg jag vad som var fel. Varför såg jag inte Gulun där inne. Bara alla dessa främmande Människor. Varför grät de och klagade så hemskt.Sakta och tankfull satt jag av och gick in i geeren igen.
Det tog ett tag innan jag hittade henne Hon låg hopkrupen med armarna om knäna. Ansiktet var grått som aska. Det fanns inget liv i henne alls. Kroppen var stel och själva Gulun var borta. Jag började gråta. Det värsta var att jag var så hungrig och så trött. Jag ville att hon skulle vara som vanligt och lägga en skål varmt te med mycket jaksmör i mina händer så snart jag kom innanför dörren. Hon skulle stryka mej över pannan och lyssna intresserat när jag berättatde om hur jag hade mött unge hövdingen.
Värken i magen gjorde det svårt att tänka. Vild av trötthet och förtvivlan tog jag tag i Gulun och började dra i henne och skrika. Hur jag än drog och slet så var hon kvar i samma ställning. Det var som att försöka räta ut en sten eller en gammal torr träbit.
- Nej, nej. Så här gör man....
Pojken med de konstiga ögonen var naturligtvis där igen. Han började rota i en av de stora förrådskistorna som stod längst bort vid tältduken. Han skällde på mej hela tiden fast han hade huvudet bortvänt:
- Du är inte klok. Först skrämmas så där och sen komma hem och göra illa Gulun. Ska du bryta armar och ben av henne, va ?
Han vände sig om och höll upp det han hade hittat. Två små blanka klockor var det. De hängde i en tunn kedja från toppen av hans pekfinger. När han rörde fingret började det pingla och ringa i luften. Dt var det vackraste ljud jag någonsin hade hört. Starkt och sprött på samma gång. Det gjorde mej alldeles lugn men fick mej samtidigt att längta och längta så hjärtat ville sprängas.
När pinglandet klingade av började Gulun röra på sej. Sakta sakta släppte hennes händer greppet om knäna.Hennes ansikte fick färg igen och jag kunde höra hennes andhämtning. Pojken lade på mer bränsle och fyllde vatten i krukan vid elden. Lade en rejäl klick jaksmör i tre dryckesskålar. I med örter för lugn och läkedom när vattnet började värmas.Lagom till smörteet var klart öppnade Gulun ögonen. Pojken satte sig ner och räckte en skål till Gulun och en till mej. Jag hade en känsla av att det snart var dags för många och långa förklaringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar