onsdag 28 oktober 2009

Nordöstra Mongoliet 1

Mörkret fanns. I mörkret fanns en famn och en hand runt mitt huvud. En vaggande rörelse som gungade mej fram och tillbaka. I mörkret fanns också ljud. Ett dunkande, dundrande ljud som gjorde att marken skakade och en viskande, nynnande röst.
- Va ei nidek ke, va ei aio, Upprepade rösten sakta. Läpparna rörde vid mitt hår.
Vaggandet, dundrandet mörkret, rösten mot mitt hår allt började virvla sakta runt runt ända tills något revs sönder och det kom andra ljud. Vrål, skrik och ett underligt dovt ljud som gjorde mej illamående. Sedan föll det stora mörkret.

Det är allt. Det är allt jag kan minnas före den gamlas berättelse tar sin början. Berättelsen som jag fick höra gång på gång under de långa vinterkvällarna medan jag långsamt lärde mej allt mer och blev frisk.

Den gamla red i spetsen för jägarna. Renarna rörde sig sakta med vinden. Snön föll små hårdA flingor, piskades mot ögonen av den kalla vinden. Den gamlas skarpa ögon var fästade på de tre renarna som hade kommit bort från den stora hjorden. De var bara suddiga grå fläckar långt borta på den vita slätten. Plötsligt tyckte hon att hon såg något annat. Något ännu mindre som rörde sej. Hon ansträngde sig för att se i allt det vita som stack i ögonen. Tecknade till jägarna:
- Det går ett barn där framme.
Sedan manade hon på sin häst och jagade fram över slätten som en stormvind. Skrämde iväg renarna och högg mej runt midjan med högerarmen och lyfte upp mej framför sej i sadeln och stoppade mej innanför sin korta jacka för att ge mej lite värme. Innan jägarna hade kommit ifatt hade hon redan vänt och var på väg hemåt över den vida slätten.

Det var så hon fann mej, den gamla. Hon fann mej när jag vacklade omring på slätten i den skarpa kylan långt från alla människoboningar. Hon skötte mej under alla dagar och nätter då jag yrade i feber. Matade mej med rotsoppa och renblodsklimp. Gav mej klar buljong de dagar jag inte kunde äta. Sjöng för mej i de långa mörka nätterna.
Hon kallade mej för Aio eftersom det var det enda jag sa:
- Va ei aio

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar