Ibland är det inte så lätt att se positivt på tillvaron eller possetivt som ungdomarna av nån förunderlig anledning vill stava det. Jag vill inte stava det alls.
Världen har valt att dra en novembergrå blöt filt över hela dalgången och troligen stora dela av mellannorrland. Kanske över allting och överallt vad vet jag. Solen kanske är nog djupt deprimerad och har dragit sig tillbaka på obestämd tid och den blå himlen sitter och knaprar prozac hopkrupen över ett berg strax norr om Gobiöknen. Allt som blev kvar var gråhet, dis och dimma.
Frågan är vad man gör för motdrag. Stannar inne och bakar bullar. Eller kryper ner i sängen och stannar där några dagar. Eller kanske man på rent trots anlägger regnställ och gummistövlar och ger sej ut och promenerar så leran skvätter medan man sjunger en liten glad och trotsig kampsång. Det kan vara dags att köpa sej ett solgult paraply och vandra i väg mot horisonten som en liten smörklick skrålande på den här gamla slagdängan:
Under stjärnor under skyar
blommar jorden varje år.
Efter regnet följer solsken
och på vinter följer vår.
Och om allting verkar nattsvart
ta då bara nya tag
för på varje natt har hittills följt en dag.
Fast ibland blir jag ju tvungen att avbryta sjungandet för att väsa mellan hårt sammanbitna tänder:
-Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar