Jag vet inte hur många gånger jag har knutit skor
åt alla mina barn.
Satt skon uppå en barnafot
tagit snörena och dragit åt
och gjort en fin rosett.
Med stora ögon har de tittat på
prövat knyta och sen fått det rätt
Efter att ha tränat ett tag.
Men min ena grabb han fick det riktigt svårt.
Problemet bara växte och blev för honom stort.
Han tränade och tränade men det var som förgjort.
Det blev alltid trassel och aldrig någon knut
När det skulle lekas var han jämt den siste ut.
Jag vet inte hur många gånger jag har knutit skor
åt alla mina barn.
Satt skon uppå en barnafot
tagit snörena och dragit åt
och gjort en fin rosett.
Med stora ögon har de tittat på
prövat knyta och sen fått det rätt
Efter att ha tränat ett tag.
Jag hjälpte honom knyta i väldigt många år
och hade knapp på skorna eller snören med resår.
Fast grabben han var ledsen och fällde nog nån tår
när fröken i hans skola sa att han mest var lat
och skulle knyta skorna själv. Det var en massa tjat.
Jag vet inte hur många gånger jag har knutit skor
åt alla mina barn.
Satt skon uppå en barnafot
tagit snörena och dragit åt
och gjort en fin rosett.
Med stora ögon har de tittat på
prövat knyta och sen fått det rätt
Efter att ha tränat ett tag.
Föken i skolan sa till mej -tänk nu på
de gör ej skor med kardborrar i storlek förtitvå
Han får träna knyta hela rasterna det blir bättre så.
Att få på sej skorna blev en plåga för min pojk
till att gå ut och leka fanns det nästan ingen ork
Jag vet inte hur många gånger jag har knutit skor
åt alla mina barn.
Satt skon uppå en barnafot
tagit snörena och dragit åt
och gjort en fin rosett.
Med stora ögon har de tittat på
prövat knyta och sen fått det rätt
efter att ha tränat ett tag.
Åren har passerat ch min pojk har blivit stor.
Nu sitter han i köket här hemma hos sin mor
I handen håller han en liten liten sko
Och sedan trär han fast den på sin lilla dotters fot
tar tag i snörena och drar åt
och gör sen väldigt lätt en liten fin rosett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar