Nordöstra Mongoliet 5

En frist till nästa fullmåne. Några veckor. Skulle du vakna av dej själv på den tiden ? Du låg där under fällarna. Och såg nästan ut som du bara sov. Liten och blek. Andningen var jämn men svag och du reagerade inte ens när jag stack det tunna strået av gräs i din näsa och vidare ner i halsen. Munnen full med mjölk och buljong och sedan långsamt trycka in det i det tunna röret av gräs.

Jag satte mej vid elden och började vagga fram och tillbaka medan jag sjöng den urgamla sången om alla dem som före mej hade tjänat gudarna med vargansikten. Jag nämnde deras namn och ropade på dem och bad om råd och styrka.
Sedan sjöng jag om allt jag hade gjort för människorna sedan jag kom till dem som liten flicka. Hur jag hade väglett deras krigare när de gick i de mörka dalarna. Hur jag hade sett bortom seendet för att leda jägarna rätt och för att ge krigarna stora byten.Hur jag hade suttit till häst i dagar och nätter under de stora stridernas tid. Mina gåvor har ständigt varit människorna till nytta och jag har aldrig svikit dem. De borde lita på att jag kan tolka de varghövdades vilja. Människorna borde lita på att jag vill dem väl.

Jag srtödde blad från renande örter på elden för att skärpa min tanke och mina sinnen . Sedan satte jag mej på huk vid elden och sjönk sakta ner i mitt eget medvetande.

När röken från örterna för länge sedan hade skingrats steg jag upp och tog fram de kläder jag brukade bära i strid. Allt var svart. Färgat av den svarta jorden. Broderierna var gula av dyr ockra.Var det en strid dår jag skulle bekämpa mina egna ?
Nej, det var en omöjlig tanke. I denna onda vinter måste vi hålla ihop annars dör vi alla. Men jag hade sett det förr. Hur onda tider med kyla, svält och motgångar hade fått människorna att vända sej mot varandra och slåss om de få smulor som fanns. Det är en väg som leder bort från ordningen och bort från gudarna. Rakt mot kaos och undergång bär den vägen. Skickliga hövdingar kan få Människorna att vilja hjälpa varandra även i tider av nöd men den gamle hövdingen var gammal och kraftlös. Dn unge var för ung och maktlysten.

Jag la handen på din bleka panna och svor på att jag inte skulle låta dej dö.