När jag vände och gick mot lägret igen så gnäggade hon efter mej och jag lovade tyst för mej själv att jag skulle titta till henne varje dag. Medan jag gick tänkte jag på dej och på pojken som hade matat dej hela natten.
När jag kom tillbaka hade han krupit ner under fällarna hos dej och somnat. Jag stoppade om er båda ordentligt. För första gången på länge kände jag mej utvilad och ganska nöjd. Jag bar in snö i ämbaren och ställde den vid elden för att tina. Fast det var mitt i vintern och kallt tänkte jag ta och tvätta mej. Det kändes som det var en dag för en tvagning, som en nystart för att få bort smuts och hopplöshet. Efter tvättningen lade jag bort mina svarta kläder och tog fram min vanliga skinntröja igen. Det kändes bra.
Jag satte en kastrull vatten på elden och lade i många sorters rötter och så en hel näve torkat renkött. Pojken måste ju äta ordentligt och själv hade jag inte fått i mej en riktig måltid på flera veckor. Jag la i en rejäl klick syrat jaksmör. Innan soppan var klar passade jag på att mata dej. Sedan väckte jag pojken. När vi skulle äta kom den gamle hövdingen för att meddela rådets nya beslut. Han fick också en skål soppa. Vi blev sittande länge. Vi åt och pratade om gamla tider och berättade historier för pojken. Vi skrattade så högt att andra barn blev nyfikna och kom in och slog sej ner efter ett tag kom även en del av kvinnorna. Vi berättade om den stora striden vid UlanAm där människornas folk vann så många hästar att det tog en hel månad att driva dem hem. Vi berättade om alla hjältedåden från den stora striden vid de gulas stora stad. Det var längesedan jag hade en sådan kväll.
När den gamle hövdingen gick skyndade jag mej att be honom se efter pojken så att han inte skulle få svårigheter hemma för den hjälp han gav mej.
När alla hade gått tänkte jag på alla dagar då jag hade suttit ensam vid min eld. Jag tänkte på hur mitt liv skulle ha sett ut om jag hade varit en vanlig kvinna. En sån kvinna som hade födde barn åt sin man.En som hade söner och döttrar och aldrig behövde äta ensam.
Men jag har varit den upphöjda, liksom du kommer att bli den upphöjda. Vi är upphöjda över alla andra ty vi äger kunskaper om de uråldriga gudarna och de mörka vägarna. Vi kan se bortom seendet och söka bortom förnuftet. Därför kan vi inte leva i de andra kvinnornas värld och inte heller i männens värld. Vi är dömda till ensamhet och upphöjdhet tills vårt uppdrag är slutfört och vi får leva i gemenskap med gudarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar